Criticalmalfunction

Japp, då var man en redhead igen. Är super snygg om jag får säga det själv, och vem skulle hindra mig?
Dessutom frågade de om leg på systemet... så jag måste verkligen se ung ut. Men å andra sidan känner jag mig som om jag var sjutton igen. Inget fel i det, jag hade väldigt kul när jag var sjutton, på gott och på ont.
Men jag kanske ska se upp med vad jag önskar; allt var inte solsken då, inte nu heller..

Jag ska bli faster. I vår.
Jag fick just veta... ungen kommer bli toksöt.

Ja vad vill egentligen snälla pojkar ha?

Jag pratade med min söte kursare igår om att jag tyckte han var så ambitiös och dukitig som inte bara läster texterna till seminrierna utan även gick på förseminarium och satt och kämpade med flera olika översättningar av texterna. Så jag frågade om han ville ha en guldstjärna, och det ville han men han var inte övetygad om att han förtjänat den men det är jag så jag ska ge honom en gulddtjärna när vid nästa föreläsning.

Men han är inte den enda som ska få en guldstjärna... Ibland har man förtjänat en guldstjärna utan att man vet om det...

Abby säger:

Vill du också ha en guldstjärna?

 N*** säger:

Men jag har inte gjort ngt..

N*** säger:

För att förtjäna en.

Abby säger:

*ler* vet du inte det? i så fall är det min hemlis

Det finns finns människor som ska få guldstjärnor av mig. Men funderar en stund på om det finns någon i din närhet som förtjänar en guldstjärna, en kram eller ett uppskattande ord. Om det finns så tveka inte att var den som ger. Du kanske till och med får en egen guldstjärna tillbaka.

 

---

Sen finns det de som förtjänar en hel stjärnhimmel, ja till och med ett helt kosmos! (Du vet vem du är och att du förtjänar mer än jag kan ge.)

Välkommen till mitt hem... här kommer lite bilder på hur det ser ut hos mig.


Min hall är alltid full av skor... men sällan för att jag har mycket sällskap eller så, jag har bara väldigt många skor ^^;


Jag har bara en enda tavla.. så här ser den ut


Jag vet att folk säger att man inte ska plugga i sängen men jag tycker det är perfekt. Det funkar för mig.


Ibland undrar jag om min bokhylla egentligen är ett barskåp...


Men jag läser andra böcker än bara kursböckerna också... annars skulle jag nog bli väldigt uttråkad.


Och vad finns i garderoben om inte mer skor....


Nej, bokhylla kommer den nog alltid att vara, men den får hålla många saker som inte är böcker också.

---

Ja så ser det ut hos mig... hoppas det var kul att se, det var väldigt kul att fota allt!

Då har man haft en egen blogg i ett helt år. Det känns som det var evigheter sen jag skrev mitt första inlägg.

 

Vad har hänt det under det här året egentligen?

Det gångna året har varit lite upp och mycket ner och sen lite upp igen, jag har varit med om mycket och känslorna har ofta svallat. Jag har kommit till insikt om mig själv på många plan, upptäckt mycket som jag tidigare aldrig tänkt på. Jag har under året ofta brustit i disciplin och ordningsamhet vilket lät till större svårigheter att genomför uppgifter och företa mig saker som måste göras.

Men jag hoppas att denna insikt kan hjälpa mig att ändra mitt beteende.

Jag har bestämt mig för att försöka ha lite mer överblick över min livssituation, tryggare rutiner och en ordentlig planering av min vardag. Jag hoppas att jag ska kunna hålla mig mer fokuserad och vara mer produktiv både vad det gäller mina studier och mina små hobbyprojekt, som jag ägnar mig åt mer för nöjes skull än något annat.

Precis så här ska det vara, ett externt tangentbord. Sweet!

Så det är kanske inte det snyggaste tangentbordet i världen men det är bekvämt och jag är glad att jag har det. Det under lättar mitt (dator)arbete så oändligt mycket och jag slipper sitta och ha ont i axlarna efter ett par timmars skrivarbete.

Plus att jag kan flytta skärmen längre bak och kan skona mina ögon lite också. Inte för att jag skulle tycka att det var en kris om jag behövde använda glasögon men kan man undvika ett problem så bör man göra det. Dessutom är jag ganska stolt över mitt mörkerseende, som är väldigt bra. Mamma skulle säga att det är alla morötter jag äter, jag är inte helt övertygad men jag gillar att knapra på morötter, det är sant (låter som jag är värsta kanin eller nåt ^^;)

Men jag tycker faktiskt att man ska tänka hur man sitter när man befinner sig framför en dator, det är alltför få som tänker på trots att allt fler människor ägnar mer tid framför datorn både på jobbet och hemma. Nu för tiden kan man inte gå i skolan utan att det förväntas att man ska göra sina arbeten framför en dator och som student sitter jag lika ofta vid min dator som jag sitter med mina böcker.

Så här kommer ett par små tips:

1.                  Försök att sitta på armlängdsavstånd från skärmen (särskilt om du har en stationär dator.) Sitter du för nära kan du på sikt få problem med ögonen och nacken/axlarna och riskerar huvudvärk.

2.                  Om du har breda axlar (som jag har) och du har en bärbardator, investera i ett externt tangentbord. Det finns billiga att köpa om man inte är för kräsen.

3.                  Sitt på en skön stol som ger bra stöd, ju längre du sitter ju viktigare. Och var inte rädd för att lämna stolen för korta turer bort från datorn, för att t.ex. hämta något.

4.                  Lär dig liter grundläggande stretch/stäck -övningar. Det är viktigt att se till så att nack- och axelmusklerna inte blir stela. Det är ofta enkla rörelser och man slipper ha ont.

Så ta hand om er nu!

Ja, nu är vi väl sams då... men han vägrar erkänna att han var sur på mig... men men det spelar ingen roll...
vi pratar med varandra som innan och det är ju det viktigaste... trots att våra samtal ibland blir lite vrickade, de spårar ut liksom. Det kanske är dags att jag lär mig att som man frågar får man svar.

Ja, inte vet jag. Jag är helt förvirrad.
Allt börjar med den brilljanta idén att ta en impuls resa till Köpenhamn. En otroligt illa planerad resa, som en särskild någon mer eller mindre tjatat sig till att få sällskap på.
Nåja, vi skulle åkt igår men så ställdes det in och han blev sur på oss, jag och min bästa vän.
Jag försökte vara lite söt och ha lite humor, skämt om saken och så. Men då blev han sur på mig, sa något om att han inte tjurade för det gör inte en man (jag sa aldrig att han tjurade), försöker stämpla mig. Jag blev så sur för han har ingen rätt att uttala sig om hur jag är och om det är rätt eller inte.
När jag bliv sur kan jag inte ta emot en ursäkt, jag vet det kanske inte är så smart men jag bara är sån, kan inte ta till mig det. Alla som känner mig vet att det går över, att det blir bra sen, jag är inte långsint men jag har en kort stubin ibland.
Så han försökte dumpa mig (hur man nu dumpar någon som är en nära vän?? begriper mig verkligen inte på honom ibland.)
Men jag är inte sur längre... så nu vill jag bli sams... men han svara inte. Så han får väl tjura då om det är vad han vill.
Gud, så komplicerat han gör det!
Det skulle varit så mycket enklare om han var min pojkvän får då kunde jag skälla ut honom, ge honom en örfil och kyssa honom tills han inte vet vad som är upp och vad som är ner. Det är alltid lättare att grälla med någon som man "bara" är ihop med för då kan man verkigen gå.
Men jag är inte hans flickvän och jag vill inte bli det heller!

Det regnar i Uppsala. Det regnar i Stockholm.
Det regnar på mig. Små regndroppar strillar mjukt ner på mig.

Ja, det har regnat och regnat. Men jag går ändå runt i regnet och ler. Mitt liv är virrigt, rörigt och inget går som planerat, men jag är glad och lycklig. Jag mår bra, har underbara vänner och jag har till och med gått ner i vikt utan att jag riktigt förstått hur. Känner mig glad, social och trygg.
Mitt liv består av knäppa tider, obegripliga händelser och speciella människor. Men jag tycker om det och tänker njuta av det så länge jag kan, för förr eller senare så vänder det och jag kommer inte orka uppskatta allt och alla då. Men jag vill aldrig byta mitt liv mot ett standard liv eller min barndom mot en normalare för trots allt tycker jag om mitt liv och mig själv. Jag bara glömmer bort det ibland.
Så just nu måste jag ta mig tid att gå runt i regnet och bara le.

Jag fick en kamera i födelsedag present i somras och nu har jag tagit bilder på allt möjligt sen dess och i fredags när jag satt och laddade bilder i datorn så tänkte jag att jag bara måste vissa några av de här.

Så här ser det ut på mitt skriv bord och min älskade dator!


Vad ska en kaffenarkoman fotografera om inte kaffe? Dessutom är espressokoppen så gullig.

---

Tyvärr verkar det som om bildinfognings verktyget hatar mig just nu så några fler bilder blir det inte trots att jag har fler. Jag får väl vissa dem nån annan gång.

Jag och Li brukar prata om att vi ibland känner oss som terriers; nyfikna, glad och fulla av energi. Men nu känner jag mig inte som en terrier, jag har lämnat det stadiet bakom mig för länge sen.
Nu mera kan jag best beskriva det som att jag känner mig som en labboratorieråtta som springer runt i en labyrint och försöker undvika de värsta elstötarna.
Kan inte någon hjälpa mig ur labyrinten?

Okej, det kanske är en övedrift, men det känns verkligen så. Jag har en kursare som är ny i stan och ny vid universitetet och  jag försöker hjälpa honom med allt jag kan hjälpa honom med. Han är jättetrevlig och lätt att prata med.
Men det bara så gulligt att han ringer och frågar vad han ska läsa, inte bara vad utan faktiskt hur och då menade han inte bara i vilken bok utan faktiskt var det var bästa att plugga, ska man åka in till biblioteket och sätta sig i en läsesal eller ska man stanna hemma och lyssna på musik, eller hur gör man för att koncentera sig bäst?
Det är bara så gulligt på något vis. Så charmigt bara.
Sen frågar han vad jag ska göra, om jag har planer. Ofta hänger han med. Idag ska jag gå på info-möte för studentradion, kanske får jag sällskap av min kursare. Jag hoppas det, det är så kul att prata med honom.
Så nu vet ni att jag troligen har den sötaste lilla kursaren i stan. (Fast liten är han egentligen inte.)

Nu har terminen äntligen startat och jag har givit mig i kast med kurslitteraturen. För tillfället är det tidiga grekiska filosofer som gäller.

Bland de s.k. joniska natur filosoferna snubblade jag över en tänkare vid namn Anaximander (någon gång på 600-talet f.Kr.) som föreställde sig världen som en cylinder som ”flöt” i universum. Jag tolkade det som att denna cylinder låg på sidan så att säga, alltså en långsmal cylinder ungefär som ett rör som ligger på en plan yta fast utan den plana ytan d.v.s. svävande i tomma intet.

Så fascinerade tänkte jag, hur kommer man in på en sådan tankebana? Steget mellan tanken på en cylinder som den jag tänkte mig och ett klot är långt, nästan otänkbart.

Men efter lite mer läsning och lite konsultation av andra kursböcker så insåg jag snart mitt misstag. Anaximanders cylinder skiljer sig från min tänkta cylinder på ett par viktiga punkter. Cylindern skulle tydligen vara bredare än den var lång, stående på sin bas. Ungefär som en såndär rund ost som man ser ibland. Om man utgår från en cylinder som ser ut så är inte steget alls så långt till ett klot, eller i alla fall betydligt kortare än från min cylinder.

Jag undrar om Anaximander inspirerades av arkitekturen med dess pelare eller om det var tvärtom?