Criticalmalfunction

Tidigare ikväll smet jag från tentapluggandet, bara två timmar ungefär, för att gå på Historiska föreningens höstmöte och lyssna på Peter Englunds föreläsning "Anti-historia. Första världskriget som berättelse och upplevelse": om hans nya bok och om hans teorier om narratologi.
Det var så inspirerande att jag bestämt mig för att jag imorgon ska gå och köpa hans bok, han läste lite ur den och jag bara kände att jag måste få veta mer.

Vill du också bli inspirerad, veta mer om hans bok eller bara ta reda på vem han är? Gå in på hans hemsida, här hittar du allt du behöver veta.
http://www.peterenglund.com/

Och en särskilt tack till Mysan som fick med mig på höstmötet, det var precis vad jag behövde vännen, så tack.

Gud så skönt det är att vara klar med PM:an en dag innan den ska in! Det är så skönt. Jag slipper sitta och stressa imorgon. Istället kan jag bara glida in på institutionen imorgon och lämna in den. Helt underbart!
Det hjälpet faktiskt att ha någon att resonera med när man skriver, någon som kan hjälpa en när man fastnar och som får en att verkligen gör det man ska och inte gör allt annat man kan komma på för att man inte vill skriva den.
Så nu är det bara tentapluggande kvar... ska ta ett djupt andetag och sova ut i natt och sen är det bara böckerna som gäller. Inga undanflykter, nu är det tentan som gäller! Och den ska jag klara galant. Jag bara ska klara den!

En riktig hel kväll med min kursare. Vi har pluggat i timmar, ätit pizza och tittat på dokumentärfilm om ondska.
Ja, det har varit precis vad jag behövde. Och en filisofidissuktion.

Det är ett bra botemedel för en sån där dag...

Urk, fy och blä!
Jag tycker inte om instuderingsfrågor, det hjälper ju inte... har ingen vettig funktion i min inlärning alls! Varför måste man alltid anpassa sig till andras metoder? ger mig inget alls, vill inte gör dem! Vill verkligen inte!
Det är ju så man tappar lusten att plugga över huvudtaget... urk

Urk, jag tycker inte om att skriva pm. Nej jag verkligen avskur det.
Det känns som om det bara är en slarv-variant på att skriva uppsats, uppsatsskriving för den som är lat.
Dessutom är det ofta mycket roligare att få skriva en uppsats, man får mer handledning och har större friheter när det gäller ämne, metod och urval.
Fast det här pm:an gick hyfsat, i alla fall med tanke på at jag har feber och sjukt ont i halsen och inte egentlgien orkar koncenterar mig. Jag vill bara sova, så kraslig känner jag mig. Jag blev färdig imorse vid sju, 1353 ord om lidandet och godheten som tema i bibeltexterna Ester och Job samt Epikuros epistel om Sedeläran. Känns som en jätte prestation, fast jag vet att det i princip är frågan om tre sidor svammel. Men färdigt tre timmar innan inlämning är helt okej.
Dessutom hade jag ganska mycket hjälp av min kursare, han som är så söt. Vi ägnade nästan hela dan åt att tillsammans igår med att diskutera frågeställningar och texter (hos mig), flera timmar på kvällen åt att faktiskt skriva pm:orna (hemma hos honom) och sen satt vi och peppade varandra på msn halva natten; "bara si och så många ord kvar", "snart klara" osv.
Han har sitt seminarium nu, jag hade mitt tidigare så jag håller tummarna för att det går bra och att vi båda blir godkända på våra arbeten. Jag möte honom på vägen hem så jag vet att han kom dit i alla fall.
Men det var nära att jag inte ens tog mig till seminariet själv. Men när jag väl var där satt jag som en zombi, helt förstörd, trodde ett tag att nu svimmar jag men jag klarade mig och nu ska jag ta och krypa ner i min säng och sova mig frisk för så här kan jag inte ha det heller.

Okej, det kanske är en övedrift, men det känns verkligen så. Jag har en kursare som är ny i stan och ny vid universitetet och  jag försöker hjälpa honom med allt jag kan hjälpa honom med. Han är jättetrevlig och lätt att prata med.
Men det bara så gulligt att han ringer och frågar vad han ska läsa, inte bara vad utan faktiskt hur och då menade han inte bara i vilken bok utan faktiskt var det var bästa att plugga, ska man åka in till biblioteket och sätta sig i en läsesal eller ska man stanna hemma och lyssna på musik, eller hur gör man för att koncentera sig bäst?
Det är bara så gulligt på något vis. Så charmigt bara.
Sen frågar han vad jag ska göra, om jag har planer. Ofta hänger han med. Idag ska jag gå på info-möte för studentradion, kanske får jag sällskap av min kursare. Jag hoppas det, det är så kul att prata med honom.
Så nu vet ni att jag troligen har den sötaste lilla kursaren i stan. (Fast liten är han egentligen inte.)

Nu har terminen äntligen startat och jag har givit mig i kast med kurslitteraturen. För tillfället är det tidiga grekiska filosofer som gäller.

Bland de s.k. joniska natur filosoferna snubblade jag över en tänkare vid namn Anaximander (någon gång på 600-talet f.Kr.) som föreställde sig världen som en cylinder som ”flöt” i universum. Jag tolkade det som att denna cylinder låg på sidan så att säga, alltså en långsmal cylinder ungefär som ett rör som ligger på en plan yta fast utan den plana ytan d.v.s. svävande i tomma intet.

Så fascinerade tänkte jag, hur kommer man in på en sådan tankebana? Steget mellan tanken på en cylinder som den jag tänkte mig och ett klot är långt, nästan otänkbart.

Men efter lite mer läsning och lite konsultation av andra kursböcker så insåg jag snart mitt misstag. Anaximanders cylinder skiljer sig från min tänkta cylinder på ett par viktiga punkter. Cylindern skulle tydligen vara bredare än den var lång, stående på sin bas. Ungefär som en såndär rund ost som man ser ibland. Om man utgår från en cylinder som ser ut så är inte steget alls så långt till ett klot, eller i alla fall betydligt kortare än från min cylinder.

Jag undrar om Anaximander inspirerades av arkitekturen med dess pelare eller om det var tvärtom?

Hur ska jag säga det här? *namnborttaget* institutionen på Universitet är ett dårhus, jag håller på att bli galen!!!!
Vad mer? Jo jag vill gärna överleva den här terminen om det inte är för mycket begärt, tack!
Mer? Jo, jag vill helst gör det utan att behöva skrika åt varenda lärare, föreläsare och alla på institutionen, och helst också utan att ha si så där två tre gråt attacker per dag, gärna utan konstant migrän och ständig magkatarr!

Så sluta fråga icke-frågor tack och börja hjälpa mig!