Världen som en cylinder
Nu har terminen äntligen startat och jag har givit mig i kast med kurslitteraturen. För tillfället är det tidiga grekiska filosofer som gäller.
Bland de s.k. joniska natur filosoferna snubblade jag över en tänkare vid namn Anaximander (någon gång på 600-talet f.Kr.) som föreställde sig världen som en cylinder som ”flöt” i universum. Jag tolkade det som att denna cylinder låg på sidan så att säga, alltså en långsmal cylinder ungefär som ett rör som ligger på en plan yta fast utan den plana ytan d.v.s. svävande i tomma intet.
Så fascinerade tänkte jag, hur kommer man in på en sådan tankebana? Steget mellan tanken på en cylinder som den jag tänkte mig och ett klot är långt, nästan otänkbart.
Men efter lite mer läsning och lite konsultation av andra kursböcker så insåg jag snart mitt misstag. Anaximanders cylinder skiljer sig från min tänkta cylinder på ett par viktiga punkter. Cylindern skulle tydligen vara bredare än den var lång, stående på sin bas. Ungefär som en såndär rund ost som man ser ibland. Om man utgår från en cylinder som ser ut så är inte steget alls så långt till ett klot, eller i alla fall betydligt kortare än från min cylinder.
Jag undrar om Anaximander inspirerades av arkitekturen med dess pelare eller om det var tvärtom?
Jag håller med om att det är en intressant tanke! Hmmm, men den gubben har jag inte läst om. Ska leta efter en bok med honom, har du någon du kan tipsa om?
svar: tack! Vi kommer kämpa på för våra rättigheter och vara riktiga irritationsmoment för dem som inte vill lyssna på oss :p
