Criticalmalfunction

När jag skrivit färdig min tenta och lämnat tentasalen (där jag tyvärr glömde mig vita kofta med svarta broderier, jag undrar om det finns en hittgodsavdelning på ekonimicum? det vore trevligt om jag kunde få tillbaka min stackars gammla kofta) så gav jag mig ut på stan. Klockan var stax efter halv elva och jag hade ett enormt behov av att piffa upp mig och skämma bort mig lite. Så jag styrde stegen mot ett av de Wayne's Coffee som finns här i stan för att intaga en krämig men ack så fet latte och en fuccaia. Med mitt ex av D. Couplands jPod i handen så skred jag till verket med att få mig själv att tänka på något så långt ifrån studierna som möjligt.
Efter denna litterära exercis med fika till så gav jag mig sedan frysande ut på stan för att traska runt en stund och kanske shoppa lite. Jag hamnade på Make Up Store, där jag frågade expediten först om en guldglittrande ögonskugga som jag vet att min mamma vill ha (men som de tyvärr inte hade kvar) och sedan efter tips om en bra ögonskugga till mig själv. En stund senare gick jag därifrån ca 130 kr fattigare men mycket, så otroligt mycket gladare och optimistiskare. Dessutom hade jag fått en snabb retusch av min näst in till obefintliga sminkning.
Kanske har jag sagt det förut men man ska inte underskatta de små njutningsmedel som finns här i livet.

Sen när infaller sista anmälningsdag till något över huvud taget på en söndag? Är det något som är unikt för uh? Visst finns det yrken där man jobbar på helgdagar och söndagar men jag har svårt att tänka mig att UH-kansli har öppet på en söndag? Och om de inte har det, varför ska då promt ha sista anmälningsdagen på en söndag? Varför inte på måndagen efter, det är ju då de kommer att sitta med ansökningarna i alla fall.
Jag begriper det inte. Men jag är alltför upptagen av mina egna angelägenheter i alla fall så jag tänker inte bry mig. Har ingen orska att skicka någon ansökan heller.

Ja, så känns det när jag läser jPod, jag känner mig som om jag borde varit Bree men jag är inte bra på matte och har sällan haft tid för datorer - i alla fall inte väl nog att jobba med programmering (visserligen har jag licens för att vara DBA för Oracel-system men det var ju år och dar sen och jag har inte sett ett sånt system sen jag flyttade hemifrån).
Ibland känns det som om vissa stycken är tagna direkt ur min dagbok från gymnasiet - fast Ethan har kolleger som är smartare, äldre och med bättre humor än min klasskamrater var på den tiden och mina föräldrar har aldrig odlat ”gräs” i källaren - men känslan är den samma, galenskapen och känslan av att trots att man inte hade många problem själv (i alla fall inte mer än den genomsnittlige tonåringen) så hamnade man alltid mitt i alla andras dramer och försökte lösa alla andras problem.
Jag kan inte låta bli att känna igen mig i alla galna ursäkter för att inte jobba som att ordna tävlingar för att hitta den ”felande” decimalen bland det första 100 000 i pi(!!!) eller skriva kärleksbrev Ronald MacDonald(!!??) eller beskriva sig själv som en auktion på Ebay! Det tror jag faktiskt jag ska testa någon gång (Ebay-grejen alltså) - vi brukade roa oss med att skriva fejkade kontakt-annonser där vi beskrev oss själva eller varandra. Har Du aldrig gjort det så tycker jag du ska testa, det är kul!