Inte terrier, råtta!
Jag och Li brukar prata om att vi ibland känner oss som terriers; nyfikna, glad och fulla av energi. Men nu känner jag mig inte som en terrier, jag har lämnat det stadiet bakom mig för länge sen.
Nu mera kan jag best beskriva det som att jag känner mig som en labboratorieråtta som springer runt i en labyrint och försöker undvika de värsta elstötarna.
Kan inte någon hjälpa mig ur labyrinten?
Nu mera kan jag best beskriva det som att jag känner mig som en labboratorieråtta som springer runt i en labyrint och försöker undvika de värsta elstötarna.
Kan inte någon hjälpa mig ur labyrinten?
Kommentarer
Postat av: Julia
Självklart ska jag hjälpa dig ut ur labyrinten! Fast känner jag mig själv rätt så lär vi springa runt där tillsammans ;P
Postat av: Anna
den där känslan känner jag igen.. men en dag dimper man ut igen utan att man minst anar det!
Trackback
