Criticalmalfunction

Ja, så känns det när jag läser jPod, jag känner mig som om jag borde varit Bree men jag är inte bra på matte och har sällan haft tid för datorer - i alla fall inte väl nog att jobba med programmering (visserligen har jag licens för att vara DBA för Oracel-system men det var ju år och dar sen och jag har inte sett ett sånt system sen jag flyttade hemifrån).
Ibland känns det som om vissa stycken är tagna direkt ur min dagbok från gymnasiet - fast Ethan har kolleger som är smartare, äldre och med bättre humor än min klasskamrater var på den tiden och mina föräldrar har aldrig odlat ”gräs” i källaren - men känslan är den samma, galenskapen och känslan av att trots att man inte hade många problem själv (i alla fall inte mer än den genomsnittlige tonåringen) så hamnade man alltid mitt i alla andras dramer och försökte lösa alla andras problem.
Jag kan inte låta bli att känna igen mig i alla galna ursäkter för att inte jobba som att ordna tävlingar för att hitta den ”felande” decimalen bland det första 100 000 i pi(!!!) eller skriva kärleksbrev Ronald MacDonald(!!??) eller beskriva sig själv som en auktion på Ebay! Det tror jag faktiskt jag ska testa någon gång (Ebay-grejen alltså) - vi brukade roa oss med att skriva fejkade kontakt-annonser där vi beskrev oss själva eller varandra. Har Du aldrig gjort det så tycker jag du ska testa, det är kul!