Criticalmalfunction

Jag har frågat det förr och jag gör det igen: varför tog jag det här jobbet och varför står jag ut?
Svart är att jag inte vet... eller snarare att jag inte kan bestämma mig.
Jag älskar den kaos och kris som kommer som ett brev på posten varje gång deadline närmar sig, men jag hatar det också. En sorts hatkärlek som jag är lite beroende av faktiskt. Kanske för att det händer saker och jag går i gång på sånt. En sort arbetsnarkomanins masochism.
Jag har hört otaliga gånger från nära och kära att jag borde sluta, att det inte kan vara bra. Men jag är som helt beroende av det. En del människor får en kick av att nästa, men bara nästan, inte klara sig. Kanske är jag en av dem...

Fast ett par saker måste jag erkänna:
Jag är inte journalist! Och tänker inte heller bli det, i alla fall inte avsiktligt.
Jag är ett kontrollfreak och en planeringsgalning när det gäller andra, men är dåligt på att planera långsiktigt när det gäller mig själv.