Criticalmalfunction

Igår var det fest! Snacka om fest föresten.
Vi började med knytkalas. Åtta personer i ett litet kök, men det gick det med och allting var jättegott (fast jag åt inte av köttfärslimpan, men den var nog god den med.) Vi hade jättetrevligt och det var väldigt lyckat.
Sen gick vi och såg matchen. Tyvärr gick det ju inte så bra för svenska laget. Men det förstörde inte vår feststämmning. Så sjungande och glada trillade vi bort till Etage och då hade vi decimerats till bara tre, men vi tre var väldigt glada och sen dansade vi till strax efter två.
Jag älska att dansa och har verkligen inget emot att dansa nykter, men det är det ju inte alla som vill. Men som alltid när jag är ute och dansar så pratar vi alltid om varför man går ut.
Jag går ut för att dansa, för att jag tycker om att dansa och för att jag älskar musik. Dansar gör jag var somhelst om jag hör en bra låt: hemma i lägeheten, på busshållplatsen eller på dansgolvet.
Jag brukar tänka när jag dansar; varför inte? Jag är ung och glad och när jag har dansat hela natten så går jag hem och sover gott i min breda säng, ensam! Och jag kan gå upp sent och äta frukost i sängen och läsa tidningen ifred. Dessutom märker jag inte om folk tittar på mig eller stöter på mig, jag fattar inte sånt men å andra sidan så bryr jag mig inte. Så jag går ut för att just dansa och inget annat. Och när jag går på pub så är det för att jag vill sitta och prata med en vän och dricka en god öl och inget annat.
Pia frågade på vägen hem: varför kan man inte gå ut när man har pojkvän(?), det borde man ju kunna göra. Ja, det undrar jag också. Men å andra sidan trivs jag med att leva som jag gör, som singel och herre i mitt eget hus som man brukar säga.