Funktionshinder och kön, forskning pågår!
Igår var jag på Centrum för Handikappforsknings jubileumsföreläsning om funktionshinder och kön. Den handlade bland annat om identitet och funktionshinder: om man ser sig själv som i första hand person med funktionshinder/diagnos eller om man ser sig själv som en egen person i först. För oss unga är det ofta självklart att vi är de vi är, unika personer med speciella intressen. Sen kanske vi se oss som att vi också har ett funktionshinder eller en diagnos.
Min största undran är när ska special skolar (och särskolor och andra former av institutioner som ska ta hand om/ge stöd åt unga med olika typer av funktionshinder/diagnoser) inse det vi redan vet? Att vi är med våra funktionshinder! Inte trots dem, utan med! Inte tack vare, utan med!
Jag är student med hörselskada, inte trots hörselskadan.
En annan viktiga ska som de pratade om var att när man har t.ex. en diagnos (speciellt om man har ett psykisktfunktionshinder) så tolkas ofta allt man gör som en del av den avvikande diagnosen. En kvinna i England råkade ut för att hennes hem beskrevs som tvångsmässigt rent för att hon städade innan hon fick hembesök av sin kontaktperson och såg till så att barnen hade rena kläder, allt för att hon var rädd att om hon inte städade innan skulle det tolkas som att hon inte mådde bra. Men likt förbannat så de hennes som lika sjuk i alla fall, vad hon än gjorde.
Själv städar jag som en galning om jag vet att någon ska hälsa på, med några få undantag förstås, man erkänner ju inte för vem som helst hur slarvig man är.
