Criticalmalfunction

Nu äntligen har jag fått min nya bärbara dator!
Nu kan jag äntligen ta jobbet med mig vart jag än går... Workoholic!
Det är faktiskt en lättnad att kunna ta med sig datorn till möten så man kan skicka de där mailen på en gång istället för att kanska göra det när man kommer hem om man har tid eller kommer ihåg. Dessutom kan man ha lite mer koll. Jag behöver inte sitta i min trånga stökiga lilla student lya för att jag har pm att skriva. Jag bara tar min laptop med mig och sätter mig i en inspirerande miljö och skriver.
Vilken bonus! För jag har så stökigt just nu att jag inte kan tänka ordentligt. Blir ju bara stressad.
Men seriöst så måste jag städa och organisera här pronto! Det är ju så man blir knäpp...
Underligt egentligen, för jag har aldrig varit typen som måste ha rent och snyggt för att kunna tänka. Har alltid varit mer av en krevit röra, där jag vet precis var allt ligger trors att ingen anna hittar. Lite kreativt kaos alltså.
Men på senare tid har jag irriterat mig mer och mer på oredan. Och det är inte det värsta, för om det bara var så att saker inte låg på sin plats så är det ju bara att ställa allt till rätta. Nej, så enkelt är det inte! Nej, nu är det så allt ingenting har någon egentlig plats, allting är bara ställt (eller lagt beronde på don och fason) där det är till minsta möjliga besvär. Ingen ordning alls, med andra ord.
Det innebär alltså att om man ska få lite ordnig och reda måste man börja om från början. Organisera hur det egentligen ska se ut när det är ordning. Krångligt som bara fan med anrda ord.