Criticalmalfunction

Det finns något fundamentalt tillfredsställande med att vara den man ringer till. Den vännen som man allltid kan ringa till oavsett hur man mår, om man har någont viktigt att säga eller inte. Att få vara den som finns där. Ibland vill man bara att någon förstår och lyssnar.
Och som min bästa vän sa för en stud sen: Vem behöver en partner när man har en vän som man kan ringa när som helst och som alltid förstår och har samma skruvade svarta galghumor som en själv.
Dessutom är det ganska kul att jag har vänner som kan på fullaste allvar kan säga att förälskelser bara är kemiska reaktioner i hjärna och likställer förälskelse med OCD*.
Som sagt ibland behöver man bara prata med någon som skrattar åt samma saker och inser hur lustig världen egentligen är när man tänker efter. Dessutom behöver man beklaga sig lite bland.



*note: OCD = Obsessive Complusive Disorder, eller tvångsyndrom på ren svenska. Det finns faktiskt studier som vissar att OCD och förälskelse orsakar samma/liknade reaktionsmönster i hjärna, så egentilgen skulle man kunna påstå att förälskelser bara är en form av OCD. Men den typen av påståenden överlåter jag till de mer insatta i ämnet.