Frihetens hotfulla tomhet
Jag har varit olycklig den senaste tiden. Jag vet att Du har märkt det men att Du är för finkänslig för att säga något. Den enkla sanningen är den att jag inte kan leva här.
Här växer inga träd. Här blåser inga vindar. Här smälter snön samma dag den föll. Här är jag som en varg i en bur. Här finns ingen frihet. Varje människa här är ensam i en folkmassa. Jag är hellre ensam i ödemarken.
Ödemarken är i mitt sinne och min själ. Friheten är en hotfull öken genom vilken jag måste vandra, rädd för minsta ljud, rädd för minsta skugga.
Men mest skräkinjagande är frihetes oändlighet, världen som aldrig tar slut och himmlen som breder ut sig över jorden. Ingenstans finns det skydd, allt är öppet och obarmhärtigt. Jorden är sönderbränd och uttorkad som min själ.
(Skrivet till en särskild person... H*n förstår mig bättre än jag själv gör ibland. )
