Criticalmalfunction

Ja,  visst är det en jäkla soppa. Så här är det:


Jag träffade en kille på ett bröllop. Han hade flickvän men hon var inte där. Mer eller mindre på fyllan så beklagade han sig, "hon har varit otrogen, jag är olycklig" etc. och tyckte jag såg jävligt bra ut.  I ärlighetens namn var jag också på fyllan och kännde mig lite låg. Tänkte att ett sympati-knull dör man ju inte av. Om det bara varit så väl!

Nåja, jag gick efter han somnat fram på morgonkvisten och tänkte att honom ser jag aldrig igen och inte gjorde det mig något. Men så tänkte inte han. Han ringde (jag bode tillfälligt hos min vännina på vars bröllop vi träffats så han ringde dit) och frågade efter mig. Vad skulle jag göra??? Säga; "vi hade kul på fyllan men ägna dig åt din tjej istället" ??  Icke. Sanningen att säga var jag smickrad, det är inte så ofta jag är med om den typen av saker. Hur som så ville han hålla kontakten (varför kan man ju fråga sig, men det gjorde jag inte.)

Jag reste hem och tänkte väl inte mer på den saken. Vi höll kontakt och efter ett tag började han berätta om hur han inte stod ut med sin tjej. Hur som så bestämmde han sig för att han inte ville vara med henne längre. Han sa han ville vara med mig istället.
Märk väl att jag ALDRIG krävde att han skulle göra slut eller ens uttryckte några åsikter om hans förhållande. Jag trodde väl aldrig riktigt på det.

Han gjorde slut med sin flickvän och bedyrade sin kärlek till mig. Han ville vi skulle vara ihop och dillade en massa om vad han skulle vilja. Jag jamsade med. Med tiden blev jag väl ganska svag för honom. Till slut blev jag väl förälskad i honom. Man blir ju lite dum då som bekant, framför allt blir jag det.
Han kom och hälsade på och stannade ett bra tag.

Sen började det bli glest mellan  samtalen och framför allt kärleks förklaringarn (det tyckte jag var ganska skönt, har aldrig varit "gulle-dig" typen.) Var redan när vi träffades på väg in i en depression som inte blev bättre av allt det här. Och alla andra saker som hänt nu på hösten.

För en vecka sen bestämmde jag mig för att skita i honom. Jag tänker ägna mig åt mig och inte jaga honom. Jag är inte den typen som jagar en kille.


Varför då denna upprepning av höstens händelser?
Jo, senaste nytt är att han har blivit ihop med sin flickvän igen.

Varför angår det mig? Det kanske det inte gör men jag tycker det är så jävla onödigt! Varför gjorde han slut med henne till att börja med? Varför sa han inte att han ville vara med henne för?

Jag blir så irriterad på alla som ska vara så jävla hänsyns fulla. Fatta att jag kunde ägnat hösten åt att ordna upp en massa annat trassel som förekommit under hösten som jag inte haft tid till. Varför är det alltid jag som har den mest liberala inställningen???

På något vis lyckas jag alltid snubbla över jäval romatiskta konservatister! Varför??? Nej, jag ska åter gå till att inte ha något kärleksliv, det är mycket bättre för min hälsa och mitt humör.


Jag tycker att han och hans flickvän förtjänar varandra, de verkar ju vara lika förvirrade och olyckliga.